Virtual Cape Epic – från noll till fyra zwifttävlingar på en vecka

Jag cyklar lite Zwift ibland när det är för mörkt eller för uselt väder på vintrarna. Men ofta cyklar jag bara en runda i Watopia utan någon speciell plan. Några gånger har jag försökt komma igång med ett träningsprogram för att bygga upp sig under kanske tolv veckor. Problemet är att när man blir sjuk så kan man inte pausa eller backa ett sådant träningsprogram. Innan jul var jag på vecka sex när jag fick lite ont i halsen som inte riktigt ville ge med sig innan julledigheten var slut och då hade programmet fortsatt till vecka nio eller så. Då gav jag upp.

För ett par veckor sedan dök det upp om en virtuell Absa Cape Epic tävling i fyra delar som skulle genomföras under åtta dagar. Jag läste på lite och funderade på om jag kunde klara 74 km och 790 m att klättra uppför berg på fyra dagar under en vecka. Jag har aldrig tävlat, jag brukar sällan zwifta mer än två gånger i veckan och jag får ont av att sitta statiskt still på en sadel en hel timme. Men man kan ju alltid testa eller hur? Fixar man det inte så har man ju fått lite träning i alla fall.

När jag väl bestämt mig så var det bara att anmäla sig. Jag tänkte att ”women only”-klassen var bra och valde grupp D eftersom jag vet att jag inte har någon fantastisk kondition och inte är stark i uppförsbackar. Det finns grupper från A-D utifrån hur stark man är. Ligger man på 0,5-2,5 w/kg så ska man köra i grupp D som jag.

Etapp 1 i måndags kommer jag knappt ihåg. Det var 16 km och 190 m klättring på ”Whole Lotta lava” banan i Zwift. Mitt enda mål var att inte komma sist någon dag. Allt gick bra första dagen tills jag skulle spara racet efteråt. När vi tryckte på ”save-knappen” så störtdök sparandet och jag stod utan resultat mm. Efter en stunds härdsmälta och många vackra ord om Zwift hittade Lasse ett halvsparat pass när han satt och rotade med datorn. Efter en stunds korrespondens fram och tillbaka med Zwift insåg vi att de inte kunde hjälpa oss att fixa tillbaka passet men att de också kunde se att jag genomfört det och att det åtminstone skulle räknas.

Mitt bildbevis på att jag faktiskt körde etapp 1…

Etapp 2 var den värsta för mig. Även om den bara var 8 km på ”Bologna TT” så var upplägget hemskt. Först 6 km ganska platt och sen 230 m klättring på de 2 sista km. Allt på asfalt dessutom.

Etapp 3 var mycket roligare. Här var det grus och roligare för mountainbiken på ”Jungle loop”. 22 km och de 164 m klättring var mycket snällare.

Sista etappen, 4an, var den längsta på 26 km med 205 m klättring och liknade 3:an. Den gick på nya ”Serpentine 8” banan. Etapp 3 och 4 kan jag tänka mig att köra fler gånger. Tidigare har jag alltid valt banor utan ”massor” av höjdmeter men nu vet jag att ett par hundra höjdmeter utspritt under några mils körning är helt OK och klart överlevnadsbart.

En liten höjning av mitt ftp.

Hur var det att köra race då? Jo, det gick skapligt för att vara total nybörjare och verkligen inte van att ta i det lilla extra. Placeringarna blev 37/65, 23/33, 25/45 och 22/40 inte superlångt från mitten av tävlingsfältet. Jag snittade på 2,0 w/kg alla fyra etapperna. Ett antal av de som kom i mål före mig låg och snittade på 2,6 – 4,6 w/kg och borde väl om jag fattat allt rätt kört i C, ibland B och till och med A-gruppen istället? Hur som helst så tog jag nog i lite mer än jag brukar och försökte ofta hänga med någon som kändes ungefär lika stark som jag. Jag höjde mitt ftp, som hade ett par år på nacken, ett par snäpp vilket var kul när jag tog i och kämpade lite. Jag kan nog tänka mig att köra något mer race i framtiden och gärna något som går på de mer mountainbikevänliga grusbanorna där jag trivs bättre med lite ”natur” runt om mig.

Om man ligger på klart över 2,5 w/kg så trodde jag att man skulle köra i grupp A-C istället. Fast egentligen så är det inte så viktigt. Om någon tycker att det är kul att vara mycket snabbare än alla andra så är det helt OK för mig.

Några belöningar fick man också längs vägen. När man kört etapp 1 eller 2 så fick man ett Cape Epic klädkit till sin cyklist och på etapp 3 eller 4 kunde man få en specialmålning av cykeln om man körde Scotts mountainbike (vilket jag inte gör). Har man kört alla fyra etapperna är man tydligen med i en utlottning av en riktig specialmålad Scott Spark RC 900 team issue AXS. Säkert ett antal tusen tävlande som gärna vinner den cykeln och jag vet ju inte om de verkligen har fattat att jag körde etapp 1 även om Zwift påstår så.