Förra lördagen var det dags att prova på ett kort långlopp igen. Nu var det Bockstensturen 30 km som gällde. Hela familjen skulle köra samma sträcka. Sonen i tävlingsklass för P 10-12 och vi föräldrar i motionsklassen. Jag och maken siktade på att hålla ihop hela sträckan även om han har mer fart i benen än jag har.
Att hitta ner till Varberg och fästningen var inget problem och efter en stund hade vi både hittat en vettig p-plats och hämtat ut våra startkuvert. Efter att ha fått på nummerlappar och fixat lite med cyklar och utrustning så tog vi oss mot starten vid fästningen. Erik hittade sin fålla för tävlande barn och ungdomar och gjorde sällskap med ett gäng klubbkompisar från CK Master. Det är alltid trevligt att ha några kompisar att snacka med innan start. Jag och Lasse fortsatte mot vår fålla för de som tänkte köra i lite mer stillsamt tempo. När vi hittat en plats för våra cyklar så passade vi på att ställa oss i bajamajakön också.
Det märks att det här är ett lopp i långloppscupen för här är många fler deltagare än på Dalsland XC i våras. Elit och tävlingsklasser startar innan vi i motionsklass. Det tar en stund innan vi i den lugna fållan kommer iväg, men till slut rullar vi ut ur Varberg på gator som är avstängda för bilar till förmån för oss cyklister.
De två förta milen av loppet är mest asfalt och grusväg med någon kortare sträcka på stig. Det är lättrampad och inte mycket uppförsbackar. Vi hittar ett tempo som känns bra och börjar känna igen andra cyklister runt omkring oss. Vissa cyklar snabbare på asfalt andra i de små backarna och vissa på stigarna.
Sista milen är den roligaste när man kommer in och får slingra runt på fina singeltracks innan man kommer ut till havet för att ta sig sista biten in i mål. Vid Varbergs cykelklubbs stuga låg vätskekontrollen (ca 8 km från mål) med vatten, sportdryck och praliner mm. Här blev det ett snabbstopp för att fylla på lite energi.
Sista metrarna in mot mål cyklade man just vid fästningsmuren över vallgraven via en liten träbro och in på grus och i mål. 1:45 tog det mig i lugnt tempo runt och fin medalj och pastamåltid när vi kom i mål.
Innan vi rullade hemåt igen så stannade vi för att vara med på prisutdelningen för P 10-12 där Eriks klubbkompis Lucas kommit på en fin andraplats. På väg mot parkeringen så fick vi också se herreliten som kört 100 km närma sig målet.
I gott höstväder var det här ett lättcyklat lopp som kan passa nästan alla!
